Sometimes it goes your way

Så sant som det är sagt, efter några år av förödelse och dödsfall så fick jag igår ett samtal som jag väntat på i nästan ett år. Och det var att jag äntligen, äntligen har fått ett jobb. Det är som bostadsfotograf på ett företag här i Norrtälje och jag börjar redan nästa vecka. Det är knappt att jag tror det själv, ringde mamma direkt efter och började gråta av lättnad. Jag som gått runt och oroat mig då min praktik på West art snart är slut och att jag skulle behöva antingen söka ny praktik eller göra något annat dumt som arbetsförmedlingen tvingade mig till att göra. Men helt plötsligt så ordnade det sig, jag måste nästan nypa mig i armen för hur kan det helt plötsligt bara gå rätt väg när det aldrig gör det? Sitter bara och väntar på nästa bakslag. Vilket iofs skulle kunna vara mitt kommande bilköp. Ja, ni läste rätt. Här ska det köpas bil för hela slanten och anledningen till det är att jag kommer behöva det inom jobbet. Som den drömmare jag är så drog ju genast tankarna iväg till min älskade Volvo C30 som jag har velat ha jag vet inte hur länge, men det är flera år i alla fall. Men det är väl att drömma för mycket även om 55 000:- för en relativt ny bil kanske inte är så värst mycket. Men i min värld är det de tyvärr..
Så just nu lutar det mot en Audi, men vi får se vad min käre låtsaspappa säger om den!

Vad skulle jag inte göra för att äga den här?maxresdefault

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *