It´s okay to be not okay.

Något som många missunnar sig själva och andra. Men det är faktiskt okej att vara ledsen, må dåligt, vad som helst. Du har all rätt i världen att ibland bara slänga täcket över huvudet och gråta skoningslöst. Vare sig det är av hjärtesorg, stress eller bara för att lätta på trycket.

Detta är något jag inte har tillåtit mig själv att göra på många år, att må dåligt över allt som har hänt i mitt liv vilket har gjort att jag nu är deprimerad. Och det hela började gå utför såklart pga av en av alla dessa killar som helt enkelt inte var bra för mig som gjorde att jag då bestämde mig för att aldrig träffa eller vara med en sådan människa igen, i samma veva gick även min mormor bort, min enda fasta punkt här i livet som alltid stod på mig sida vad som än hände. Och efter det så fick jag en smäll på näsan när nästa grabb klev in i mitt liv med stormsteg, snirklade sig runt mitt redan svaga hjärta och har det än idag i ett järngrepp. Det är där någonstans under den processen som jag insett att jag har en del saker att ta itu som jag gömt undan för mig själv i nästan 13 år. Känslor, tankar, frågor från vad det var som hände när min pappa gick bort. Undangömda känslor som blir missriktade som bara visar ännu mer hur mycket jag har att ta itu med och att jag måste prioritera det. Men även om jag själv har accepterat att jag mår dåligt och behöver hjälp för att komma vidare, så känner jag att det finns människor i min närhet som inte vill låta mig ta itu med det här och faktiskt inse att depression är en sjukdom, en sjukdom som man behöver hjälp att komma ur.
Nu skriver jag inte det här för att det ska vara synd om mig, tvärtom så vill jag absolut inte att någon ska tycka synd om mig. Det enda jag kräver är förståelse, förståelse för att jag har saker att ta itu med som jag bara har skjutit undan för att världen omkring mig alltid har sagt att det är så jag ska göra för att komma vidare.

Men för mig är det inte så, jag måste få känna för att kunna komma vidare och första steget till att må bra är att tillåta sig själv att må dåligt för att kunna hantera situationen och lära sig leva med det. För just nu lever jag inte med det, jag skjuter bara fram det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *